Eller nä, kanske inte ska gå så långt men i alla fall för hela Pitefolket.
Söta Cissi har just initierat en (kanske återkommande) företeelse kallat önskebloggen. Nu när jag ändå bytt hem och blivit med wordpress så tycker jag absolut att det är på sin plats att också uppdatera sig lite. Så Cissi jag ska se hur mycket jag kommer ihåg. Det är trots allt runt 5 år sedan det begav sig.
Den här berättelsen är ingenting utan fina E så jag börjar där:
Hon är allt bra fin hon och precis lika knäpp i huvudet som jag är:
Men vi hittade inte varandra på direkten faktiskt. Vi började samtidigt på Magistersprogrammet för Upplevelseproduktion i Piteå redan 2005. Men det var inte förrän läsperiod 2 som vi hittade varandra. Vetandets grund hette kursen. En av lektionerna hamnade vi bredvid varandra. Det handlade om svarta och vita svanar. Nånstans där tror jag att gnistan började. Sen växte det. Vi började umgås mer och mer ja det underlättades ju också av att vi skrev en fantastisk rapport om upplevelsebaserat lärande via msn. Alltså, vi använde word men vi skickade filen mellan oss och pratade om den via msn. Grymt nöjda var vi i alla fall. Nåja åter till saken. Under detta gemensamma pluggeri så upptäckte vi vår gemensamma förkärlek till Absolutely fabulous.
Halloween 2005 var på ingång. I en lång rad vilda idéer där Dolly Parton swischade förbi kom vi plötsligt på det: Patsy and Edina. Det kunde ju bara inte bli bättre. Det passade sig ju alldeles utmärkt också – E:s namn låter ju nästan som Edina och Patsy slutar ju på y precis som jag. Nu var det ju inte bara det att namnen passade fint så utan vi råkade också identifiera oss mest med dessa respektive. Nu hör det ju till saken att jag egentligen är blond jag med. Men numer är jag ju förklädd. Och E är ju superblond och har inte en tillstymmelse till mörka lockar nånstans på den lilla hjässan. Sen så är jag aningens bättre på spriten. Vi var snabbt överens om detta. Som peppning inför Halloweenandet så gled namnen med lite överallt. Men nåt halloweenande blev det inte för min del men namnen hängde kvar.
När våren kom var det dags att anmäla sig till nollningen. Det här kunde man ju inte tacka nej till! Och vad skulle vi heta nu då? Nej men det var ju inte svårt ens med ögonen förbundna. Phösare Patsy och Eddy var födda!
Sen så fanns det ingen återvändo. Plötsligt fanns bara Patsy. Och Eddy. Ett radarpar som gjorde Ankars osäkert. Särskilt som vi året efter toppade med catsuits. Ack så populära!
Sen spädde vi på lite ytterligare som högheter i vårt tredje och sista NolleP.
Så gick det till. Hoppas att det inte blev långtråkigt på vägen Cissi!
I’m Patsy
9 kommentarer än så länge
Lämna en kommentar
jag lyfter min hatt och bugar och bockar för detta blogginlägg.
Men alltså har ni aldrig egentligen klätt ut er till patsy & edina lr?
Kommentar av socissi 13 oktober, 2010 @ 21:00Haha nej vi kom aldrig så långt och sen behövdes det liksom aldrig
Kommentar av iampatsy 14 oktober, 2010 @ 15:48Underbart! Saknar er, och saknar Pite
Kommentar av Emma 14 oktober, 2010 @ 14:06Naaw saknar jag med
Kommentar av iampatsy 14 oktober, 2010 @ 15:47haha! olala! detta inlägget måste jag länka på min blogg altså. du är fantafustisk gumman!!
Kommentar av evelina 15 oktober, 2010 @ 15:37Kom jag ihåg rätt? ;D
Kommentar av iampatsy 15 oktober, 2010 @ 17:29du är så fin så att jag vill ha dig i fönsterbrädan
Kommentar av eddy 18 oktober, 2010 @ 14:26haha som en tomatplanta
Kommentar av iampatsy 18 oktober, 2010 @ 14:36[...] har redan skrivit om hur vi träffades här. Men jag har inte berättat så mycket mer om henne. Precis som jag är hon upplevelseproducent och [...]
Pingback av Talangerna: Sprudlande kreativ skapare på glid « I'm Patsy 13 februari, 2011 @ 13:48